December 12 - 2014

Darling 
Youré there, when nobody else are

Youré there, in the middle of my insanyty

Youré there, when I don´t know 

Youré there, to strengthen 

Youré there, to protect

Youré there, waiting 

Youré there, with your safe embrace

Youré there, supportive

Youré there, loving 

Youré there, listening  

Youré there, trusting 

Youré there, touching the deepest parts of my heart

Youré there, in the middle of all chaos
Youré there, honestly 

Youré there, always my hero 

Youré there, always my home 

Youré there, always my love

Youré my sun when the night´s been to long 

Your strength and honestly definitive´s me

Your joy is my joy

Your emrace 

Your gaze

Your words

.. pricless, meningful tings.

You challenge me, to be the very best version of my self

 

Your my day 

Your my night 

Your my hope

Your my belief

Your my mainstay 

Your my treasure 

Your my brightest star

Your my heart 

Your my everything 

Your my home 

Your my road to walk, 

Your my key

to happiness

to love

to everything life has to offer.

And we have just begun! 

Jag älskar dig !
/ M

December 12 2014

Jag har haft ridkurs idag, (blev Balder och det gick superbra) och när jag kom hem, så blev jag så otroligt full i tankar så behövde få ut allt.
Så här kommer lite utkast från allt jag skrivit ner idag. Känner mig nästan tömd på alla ord som legat och pyrt under ytan.
Efter allt med Royal så har jag haft en liten break, eftersom det tog så otroligt på mig. Så många tårar men som han förtjänar varenda en.
Som några har läst på facebook så arbetade jag med Ares , Fina Lottens häst som står numera i Royals box. Alltså den hästen var där, jag kände det. Den känslan jag trodde jag hade, känlsan av att det endast var bekant att vara i den boxen, men så var det inte kan jag säga.
HAN VAR DÄR !
Antingen i form av närstående eller så hade Ares nån koppling till honom. Det är skrämmande och knäppt jag vet. (  Nu tänker ni att : nu har ju hon gått och blivit insane). Jag är inte troende, men när jag känner att något är så som det var då, så är det bra att tro på det oavsett. Det är oförklarligt.
Kände hopp och glädje att få hela den känslan i hjärtat att få återse allt med honom. Hela mitt hjärta fylldes med hopp och sådan otrolig längtan, att snart så snart så. Vi borstar på lite mera och lite mer. Men det blev inte mer än så. Jag fyllde nog mig själv med sån förhoppning. Var minimalt i boxen, för att tårarna var så nära och den närheten var så otroligt gripande att jag inte klarade av mer.
Måste gå dit när Ares är ute nån dag i hagen och fundera lite och känna efter ordentligt. Ni får tycka att jag är lite spooky och tyck vad tusan ni vill, men jag är inte klar ännu.
Vi har inte fått vårt avslut ännu. Iallafall inte jag.

Även om jag har Dirk nu, som jag sköter åt Madeleine, så kan jag inte riktigt ännu släppa in han helt och fullt. Men allt de kommer så småningom, när mitt hjärta är redo för alla känslor igen. Men helt återställd blir jag nog aldrig.
Fan, vad jag saknar den hästen. Det är inte klokt. Men vi fick vår sista dans, men att tänka på honom nu i denna skrivande stund, känns i hjärtat. Saknad. En otroligt stor saknad. Så rädd att glömma bort. Men minns hans blick, uppsyn, puffar, närhet, värme och storhet.
Denna stora röda kärlek - den förevigt brinnande lågan.

Texterna jag skrivit på ikväll kan ni se i nästa inlägg.